VÅREN ÄR HÄR!
Just nu har den världens kanske töntigaste adress, men det får bli så för nuet: http://inellensthoughts.blogspot.com , den känns bättre.
Btw så har jag upptäckt att min blogg är mer levande nu än den var när jag uppdaterade den, om man kollar på besökargrejen alltså. Haha, kul.
Nu ska jag baka bröd, tjing!
Going mad.
Jag blir galen! Tokig! Arg! Trött!
Fan, jag orkar inte mer. Jävla.. UH!
Hej.
...tjing.
A regular "dagsresumé".
Kollade precis på Wall-E med broder Rasmus. Galet bra film! Se den om ni inte redan gjort det, väldigt fin.
Övrigt idag var att jag skulle träffa Agnes, men i och med att jag kände mig så hängig på morgonen/förmiddagen så blev det tyvärr inte av... Så vi får bestämma in det till en annan dag, igen.
Vid... någon gång på eftermiddagen tvingade bror med mig ut på promenad, vilket var mycket bra gjort av honom. Vi gick en runda runt halsvik, och sedan fortsatte det till uttervik, salskärs udde, sandvik, förbi sörängen och hem. För er som inte bor på Styrsö eller känner till det, förstår naturligtvis ingenting. Skit samma. Det var hursomhelst en bit.
I halsvik provade vi huruvida en golfboll flöt eller inte, det gjorde den inte. Så minus en golfboll vandrade vi vidare till uttervik och fotograferade toaletten som blivit nedbränd av människor med sämre hjärnkapacitet än en drogad apa. Eller så är det inte alls så, även om det till synes verkar så.
Vidare så klättrade vi upp på ett berg, efter vandring i träskmark, och kollade lite utkik. Rasmus försökte fånga Vingafyrens ljus, men misslyckades totalt. HA!
Från sandvik och hela vägen hem studsade vi golfboll nr 2 (ja, min bror går och bär på golfbollar, what's tha problem?) och jag skrattade tills jag vaklade ett flertal gånger. Ja, jag är barnslig, och ja, jag har ganska lätt till skratt.
När vi kom hem drog bror med mig till gymmet. Jag tänkte inte göra så mycket eftersom jag var säker på att det skulle vara någon mer jobbig människa där, men när vi kom dit var det helt tomt (vilket inte var så konstigt nu när man kan vara efterklok men det tar vi sen) och jag ställde mig på en slags jogging/springmaskin. Fast det tog inte lång tid innan jag började känna en liten retlig hosta i bröstet.
Men bror hårdtränade, och jag fjantade mest omkring i rummet bland de olika träningsapparaterna.
Gud vad jag är klen förresten.
Men hursomhelst, när jag satt på en träningscykel och mest vilade fick jag syn på en lapp där öppettiderna stod.
"LÖRDAGAR: 10.00 - 17.00"
Japp.
Vi kom dit ca 17.10. Gött.
Men bror ville inte sluta förrän han tränat ryggen också, så vi gick runt 18.40 tiden, lagom sisådär.
När vi kom hem var båda svinigt trötta och slängde sig i soffan och började nästan genast käka upp allt man precis förbränt och lite till.
Sen började vi laga mat, och det blev hemmagjorda hamburgare med klyftpotatis. FYFAN vad bra vi är måste jag säga, mmmmumsfillibiblan.
Sen åt vi och kollade på Wall-E, jag missade Timo p.g.a. att jag är dum och glömsk, men hursomhelst så är jag där jag började inlägget nu.
Så imorgon blir det till att Nia med Nattis, och packa och flytta.
Nu, 23.36, hade jag tänkt börja plugga lite. Får se om jag får nåt gjort.
See yaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah.
Tjingeling!
- What do you after dinner? - Well... in sweden we often rape after dinner.
Herr Jönsson ska checka in på ett hotell:
- And your last name, sir?
- Jonsson, with two pricks.
---
En engelsman och hans svenska vän är ute och flyger:
- I wonder what that yellow field down there is.
- Oh, I think it's a rape-field.
---
I affären:
- How much does the tie with the pricks kost?
- I wonder if we have such tie...
Det får räcka. Förlåt om något är grammatiskt eller stavat okorrekt.
Jag tyckte det var roligt i alla fall!
Wellwell. Idag, så var jag hemma. Halvt om halvt sjuk, så jag har pluggat so och spelat gitarr hela dan. Kommit på en låt har jag också, den heter "Something called love" och jag är pretty nöjd med den. Albin ska få fila lite på den, sen hoppas jag att vi kan spela in såklart också. Hoppas inte micken är helt konstig nu... Men eftersom att han och Lisa ska spela in idag och ikväll så är det nog fixat igen.
Ikväll ska jag nog bara sitta och mysa med pappa i soffan, ta det lungt och ha det jävligt gött.
Så nu ska jag göra något annat, fast jag vet inte riktigt vad. Men skönt med helg hursomhelst, även om jag behöver plugga massor.
Om jag är frisk imorgon ska jag träffa min fina ballerina Agnes, det blir väldigt mysigt (om jag kan då..) !
Tjingelingen!
I’m a riddle to myself can’t be explained.
Det händer inte så mycket, inte sånt som är kul att skriva om i alla fall. Det är mest läxor, prov, läxor, uppgifter och läxor som gäller just nu. Lovley, eh?
Men det hela börjar klarna upp mer och mer känner jag nu, förutom svenskan och so:n.
Svenska: Jag fattar inte riktigt vad vi ska göra och ska vi redovisa på torsdag så är jag definitivt inte redo.
So: Gå och dö.
Men som sagt, annars händer det inte mycket. Mina och Ebbas trakasserier mot varandra fortsätter så kärleksfullt, Josse och jag spelar fortfarande hos Bastian, jag är lättirriterad och förvirrad, allt i sin ordning.
Inatt drömde jag att jag rymde upp till Stockholm för en dag, och träffade en uteliggare som bodde i Agnetas lägenhet, sen kom min bror och hämtade mig, han hade letat som en galning sa han. (Rasmus då alltså, Albin hade satt honom i letandet för han kunde inte, av någon anledning, själv.)
Party va? Tvättäkta action.
Jag vill ha Timo. Jag vill ha lycka. Riktig jävla klockren underbar lycka.
Jag vill ha jobb. Och ett liv.
Jag vill ha en vältränad kropp, fast på Nian som jag, Ebbs och Natts går på lär man inte få sån slimmad kropp. Ska ta Annas (mammas jobbarkompis och kompis) råd och kolla upp... friskis? Eller var det life? Eller... vad fan var det? Jaja, jag får skicka mamma på det uppdraget att ta reda på nästa gång hon ska till jobbet.
JAG VILL HA EN STIIIL! Och vara säker på vem jag är.
Nu vet ni. Kan ni ge mig nåt av det?
Hepp, trodde väl det, det var la fan då.
Nu ska jag gå och göra något som ger mig något. Typ ligga och stirra in i väggen eller så.
Tack, puss, tjing.
Jag vet.
Skolan har börjat igen, om jag inte redan sagt det, och mitt dygn är fortfarande inte helt korrekt. Jag borde sova nu, men det är lite göttigare att sitta här och göra totalt onödiga saker istället. Fast jag har städat lite ikväll, så helt dum har jag inte varit. Typ mitt skrivbord bara i och för sig, men det är något. Sen så åkte jag ut med 11.40 båten bara för att städa hos pappa, och packa för att ta hit mina saker också, men mest städa..... och packa.
När jag städade i köket efter att jag diskat så fann jag detta i en plastpåse vid fönstret:
Visst ser det bara såå mysigt ut? Jag åt det direkt, kunde inte hålla mig.
Nej, det ser ut som grått könshår eller svinto på bröd.
Men hursomhelst, det åkte ut i komposten tillsammans med lite mer mögligt bröd och äggskal + rutten frukt. Sen tog jag ut två soppåsar, fixade lite så det blev liite snyggare i soffan, packade hela resväskan + två påsar (ja, jag tar med mig 3/4 av min garderob när jag flyttar. Nu är det ju trots allt 3 veckor som gäller).
Sen gick jag i storm och kyla till båten, med min 70-tals outfit som jag kan visa en annan dag, eller lägga upp en halvtydlig bild nu:
Syns inte alls tydligt på denna bilden, men ni får se en annan dag.
Nu kom mamma och sa, till min irritation eftersom jag är fullt medveten om det, att jag skulle gå och lägga mig. Sånt kan göra mig galen, töntigt jag vet, men fan vad trött/sur/irriterad/arg jag kan bli när någon säger, kanske speciellt, att jag ska lägga mig.
Men nu kom mamma igen och vill kolla sin jefla mejl för att se om Mattias skrivit, så jag ska dra.
Irritation. Tröttheten lägger nog en stor del på det även om jag hatar att säga/skriva det.
Hej.
Tjing.
MATTIAS!
Tjing.
Long time no see.
Julafton var mysig, fick finfina klappar!
Just nu sitter jag och har väldigt tråkigt, kom hem från stan för ett litet tag sen, köpte en stoooor hood, Hemvägen EP - Detektivbyrån, Benganstygpåse och ljus till mig, och lite presenter till Ebba som jag inte kan säga här.
Imorgon kommer ett nytt år invigas, shitpommesfrittes! Har 2008 ens startat än? Herregud.
Jag kommer inviga det nya året hemma hos Ebba, fira henne också eftersom hon fyller år 1:a januari. Det kommer bli väldigt, väldigt mysigt känner jag på mig!
Igår var jag i Kungsbacka nere hos fina Agnes, och träffade (såklart) Agnes, Bella, Alex och Isabella. Det var väldigt mysigt! Fina tjejer dedär Kungsbackaflickorna.
Pappa har tagit hit sin tjej från Varberg, och hon har med sig sin hund. En liten sprallig tjej som heter Siri, kanske lite rädd av sig men väldigt söt. Hon vågar fortfarande inte riktigt närma sig till mig, men det kommer nog. Hon ska ju vara här i i alla fall en dag till.
Eva heter pappas nya tjej, och hon är väldigt trevlig. Känns bra att ha träffat både pappas och mammas nya, även om jag inte träffade mammas så länge. Mammas heter förresten.... vad fan heter han nu då? Hjälp, jag kommer inte ihåg! Martin? Patrik? ... haha, vad är detta? Jaja, det kommer nog. Jag vet ju vad han heter, svårt att undvika när mamma nämnt det så många gånger.
Jahapp, nu ska jag väl ta och dra mig. Jag vet inte vad jag ska göra, kanske städa, men jag orkar inte skriva mer här just nu.
Tjing och puss!
The classic one.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka eller säga om det. Just nu känns det bara... jaha, trevlans, imorgon får jag träffa lite mysig släkt och få lite paket. Fast innerst inne känns det nog lite juligt och bra.
Förövrigt har jag börjat bli inaktiv på både bdb (inte att jag inte är där, bara att jag inte laddar upp så mycket bilder längre) och här, men det är bara för... öh, jag vet inte. Jag har inte lust bara. Men imorgon är det somsagt jul, och jag sa att jag skulle hålla denna blogg vid liv tills jul, voilá! Men det betyder verkligen inte att jag ska lägga ner den, nejnej, så kul ska vi inte ha det. Jag kommer fortsätta att skriva när jag känner för det, men jag vet inte hur ofta. Fast när jag tänker på det så har jag inte haft någon jättebra uppdateringsvana här heller, även om jag sagt att jag ska ha det.
Om ni (mina spökligabloggläsarvänner kan man väl säga nästan, utan att det gör så mycket logik för er i och försig) vill ha något bra och roligt att läsa så råder jag er till att gå in på Timos nystartade blogg. Den är skitkul, eller Timo är skitkul kanske man borde säga eftersom det är han som skapar dess innehåll.
Nu vill jag sova.
Om en halvtimma är det julafton, så jag antar att det är lite av ett måste att säga de gamla, hederliga (detta är 3:e gången jag skriver det för jag visste inte om jag skulle skriva de, det eller den, ett tecken på trötthet skulle jag tro) orden:
God jul!
(tjing.)
Reklamreklamreklam...
Och nej, jag vet inte vad det är för pruttljud som kommer vid 0,54, och ja jag får en tupp i halsen och börjar småskratta vid 1,16 tror jag, och sen tappar jag bort mig men jag tänker inte säga när eftersom ni kanske inte upptäcker det.
Någon som kan hjälpa mig med hur man får en video att ligga här om ni förstår vad jag menar? Alltså, så jag inte behöver länka utan att den ligger här på sidan? Jag är sämst påå bloggar.
Tjing!
YEAH! pt 2.
När vi gick ur kyrkan så sa jag hejdå till mamma, mormor, morfar och bror, och började cykla upp till skolan. På vägen får jag höra från Hannah, Rebecca och Emelie att de tyckte att det var bra också (folk jag heller inte brukar prata med så mycket), kul!
När jag kommer in i skolan ser jag en Tim som ropar/skriker "ELLEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEN!" och vi kör vår vanliga handskakningshälsning och även han tyckte det var skitbra! (Förstår ni att jag har blivit helt tokig av allt beröm nu eller?) Sen går jag vidare, ser Josse och Tove stå vid sal nio och går och pratar med dem. Sen kommer Ebba och Felicia och berömmer och kramar om mig också, fint! Sen så går vi in i sal fjorton för att få betyg (det är inget att snacka om, jag har inte höjt eller sänkt mig så...) och säga hejdå och allt. Birgitta och Cia var våra lärare, och vissa fick lite teknikläxor tillbakalämnade, dock inte jag eftersom jag inte visste riktigt vad det var. Jag chansar på att det är dendär om en uppfinning som jag har glömt nu i några månader att göra. Sen säger vi hejdå, och så går vi ut. Där kommer Maja, Lovisa, Ester och lite folk fram och berömmer mig lite mer. Sen går vi till personalrummet för att säga hejdå till lärare, först ut var idrottslärare Josef och vi sa god jul och kramades, och i korridoren utanför lärarumet står Johan som vi började prata med. Jag får fina kommentarer igen om min röst, han tyckte den var "fin och spröd" tror jag han sa, vad han nu menar med det vet jag inte riktigt, men jag tar det som en väldig komplimang! Det är roligt att höra komplimanger, väääldigt roligt, men lite extra kul när man får reda på på vilket sätt man var duktig på! Men sen så kramades vi alla och sa god jul osv. Sen gick jag och kramade om Biggan, Yvonne, Cia och sådär. Sen sa jag hejdå till Josse, Ebba, Nattis, Fille och alla, och gick till mitt skåp. Där mötte jag Astrid och Nathalie (en annan Nathalie) och de överöste mig med komplimanger de också, och sen stack Nathalie till sin båt och jag och Astrid tog sällskap hem.
Ingen roligt historia om vad jag gjorde hemma, det hände knappts något, så jag börjar när jag går på båten istället.
Jag tar sällskap med Fills och hennes pappa, låtsasmamma och lillebror. Sen går vi av, skjils (?) åt, och huffspuffs är jag på kungsten säger vi. När jag går av och är påväg mot trapporna för att ta min buss hem så stoppas jag halvt-om-halvt av någon som säger "Hej!", och jag vänder om mig och ser Troia och Lovisa, och Lovisa säger "Fan vad bra du var i kyrkan idag!" och jag blir jätteglad, såklart! Det är också två tjejer jag inte brukar prata med sådär.
Sen på bussen hem sitter jag och pratar med en gammal man som nästan missade bussen, och sen så var jag huffspuffs, igen, hemma. Där stötte jag på Mattias och mamma som precis skulle ut och gå, och innan de gick fick jag se filmen mamma spelat in när jag sjöng. Det låter faktiskt rätt bra! Jag är väldigt nöjd med min insats.
Nu ska jag inte uppehålla er mer om ni lyckats ta er igenom dessa två inlägg, tack i såna fall!
Tjing!
YEAH!
Nöjdhet på en skala från 1 - 10: 9,9999999...
Yes, i nailed it. Yes, det känns gött.
Hääääääääärligt!
När jag gick av båten och cyklade till kyrkan var min tankebana något som såhär: "Jag är dum i huvet. Jag skämmer ut mig själv. Fanfanfanfanfan..." osv. Men när jag kom in och Nathalie satt i bänken näst längst fram så kändes det lite bättre, och vi hälsade och pratade lite. Sedan sjöng kören igenom sin sång lite, Lane och Dino övade på sina instrument osv. Sen frågade Calle (musiklärare) om jag ville öva en gång innan det var dags, och det kändes som en bra idé så jag gick upp på "scenen" direkt, fick en stol och ett stativ för min text (det heter väl stativ? Jag har hjärnsläpp just nu) och en mick framför min mun. Sen var det bara att köra.
Eftersom det bara var kören, Jacob, mamma, Broder Albin, Josses mamma och Calle där så kändes det inte så farligt. Visst var jag nervös när jag började spela, men sen så lättade det. Det gick jättefint att spela igenom den och jag blev lite peppad inför nästa... "gig". Albin och mamma satt på läktaren och gjorde tummen upp och "perfekt"-gester med händerna.
Sedan övade Jacob och Ida, sen kören, sen Adele och Elise och det var vid den tiden det började fyllas på med folk.
Jag såg mormor och morfar komma, farmor och farfar, Tove, Josse, Ebba, Fille och massor annat folk. Johan (no-lärare) kom med sin fina pälsmössa och satte sig längst in på vår bänk.
Pirret växte och växte i magen på mig och jag började bli rastlös så jag tittade hela tiden upp mot läktaren där mor, bror, mormor och morfar satt, och mot farmor och farfar och alla andra. Tove kom och kramade och pussade på mig och önskade mig lycka till innan allt startade, sen såg jag Niki och Tim, och lite andra.
Sen började det.
Prästen som hette Agneta (men egentligen Ellen) talade, sen var det dags för psalm. Sedan var det kören som sjöng fint, och sen... sen så var det jag.
Jag som satt bredvid Jacob (som satt bredvid Johan) nästan längst in, reste på mig och började halvt-om-halvt smidigt ta mig längre ut. Calle började presentera något som jag inte riktigt kommer ihåg med skriver som jag tror:
"Idag är det många som har problem med röst eller gitarr och kan därför alltså inte uppträda, vilket är tråkigt, men Ellen här som ska uppträda nu har varken problem med röst eller gitarr!"
Och helt plötsligt dånade hela kyrkan av aplåder och busvisslingar. Det hade jag inte förväntat mig kan jag säga, men är väääääldigt glad och tacksam för det! Jag hade väntat mig att Calle skulle säga "Nästa upp; Ellen", och så skulle det vara dödstyst och mina steg skulle eka i gången när jag gick upp för att hämta min gitarr och text, men icke sa nicke! Tack alla för det!
(Fast helt rätt hade han inte, jag är förkyld så lite problem har jag allt med rösten.)
Men så gick jag upp, hämtade min gitarr medan Calle ställde fram stol, stativ och mick. Jag satte mig ner, kollade ut i publiken och drog en liten lätt suck (som jag hörde hur den ekade, haha). Jag kollade upp och log mot mor och co, och sedan räknade jag ner till fyra och började spela.
Hela jag darrade, men inte så det syntes allt förmycket. När jag skulle ta första tonen så var jag orolig för att rösten skulle spricka och att jag skulle sitta där som ett fån, men det gick bra. Jag satt och stirrade på texten för att inte tappa koncentrationen. Efter första versen och refrängen kände jag mig säkrare, men det kanske jag inte skulle för precis då så tappade jag bort mig lite, när jag sjöng i andra refrängen och fick tänka till lite innan jag fortsatte sjunga (detta gick då på några nanosekunder i och försig och ingen mer än bror märkte det) men skrattade (log blir det då för om jag hade börjat skratta kan man ju snacka om fiasko) bara bort det och kände mod för att blicka ut lite i publiken för att se om någon hade märkt mitt fel. Alla satt och stirrade på mig, vissa log, andra bara kollade, jag började le när jag såg att det var uppskattande miner och inte "kan-hon-inte-sluta-spela-snart?"-miner.
Sedan var mitt uppträdande klart, och jisses amalia vilka aplåder jag fick! Öronbedövande, ljuvliga och hjärtliga aplåder! Ett stort jävla tack till alla er som var så snälla!
Sen satte jag mig i bänken och fick massor av beröm av kören och folket runt omkring mig.
Sen sjöng Adele och Elise Julen är här (jättefint!), och sen var det kör, och då passade jag och Jacob (som inte spelade) på att flytta in till Johan och prata lite, och oj vad överöst och glad jag blev av hans berömelser! "Jag visste inte att du kunde sjunga så fint, jag blev nästan förvånad!" var en av kommentarerna, haha, det kanske låter nästan lite som en pik men jag blev jättejättejätteglad. Sen så sa Jacob också något snällt och jag blev så glad att jag var tvungen att klappa dem båda kinderna, haha. Sen efter lite mer sjungande och pratande var det slut. Jag gick fram (typ en meter eftersom jag satt på främsta bänken) och hämtade min gitarr + text. Då började jag och Johan prata lite mer om att han tyckte att jag t.ex. skulle spela på sommaravslutnigen nu med, eller snarare att det var ett måste, haha, och sen kom en Tove framrusandes och kramade om mig och pussade på mig och bet mig så det både kittaldes och gjorde ont. Hon sa att hon var så stolt över mig och att hon hade börjat lipa lite när jag spelat. Söta jävel! Sen kom Niki och berömde mig massor och kramade om mig och sa att hon hade rös när jag sjöng, också en komplimang som jag blir jävligt rörd av! Sen kom Josse och kramade om mig jättehårt och mysigt och sa att jag var skitduktig som vågat och att det var jättebra och allt, och fyfan vad jag är glaaad!
Sen kom Ina (rektor) fram och berömde mig, och sen tror jag att jag pratade lite mer med Johan. Sen gick jag ner för gången och bror kom och mötte mig och kramade om mig och sa att jag hade varit jätteduktig! Vi pratade lite, han hjälpte mig med att få gitarren i fodralet och sen gick jag och hämtade min jacka. Där stötte jag på en tjej som heter Fanny som jag knappt aldrig pratar med men som sa att jag hade varit jättebra också, sånt är så kul! Och sen kom mamma, mormor, farmor, farfar, Therese(sysslingars mamma), Josses mamma, prästen och berömde mig så jag blev lite smått tokig!
Men nu hinner jag inte skriva mer, ska in till mor och båten går 48. Men jag måste skriva av ett sms som jag precis fick från Tove:
"Åh, vilken jävla brud! :D Fatta att hon vågade, jag skulle inte vågat då, på den musik(särkilt sång)rädda skolan. Hon borde vara stolt, och glad att hon inte bangade. Fan vad coolt... Hälsa henne gärna att jag tycker det var astufft gjort! Jag skulle gärna velat höra. Var det någon som filmade?
Från Alice. ^^"
Alltså.... Jag vet inte vad jag ska säga! Fan vad glad jag blev när jag fick det! :D TACK ALICE! Och TACK ALLA!
Nu måste jag verkligen gå!
Tack och tjing!
I-don't-know-what-to-name-this.
Och mamma skippar ett besök hos en doktor, och bror går upp vid nio (egentligen åtta eftersom det börjar nio), och allt detta för att jag ska spela. Fina och underbara småskitar jag känner!
Jag är fortfarande nervös osv. Tänk om jag får en "tupp i halsen" t.ex. medan jag sjunger? Eller om jag spelar fel, eller om jag sjunger fel, eller om jag stammar när jag sjunger, eller om jag bara sjunger förjävligt och falskt?
Fan vilken töööööönt jag ääär.
Egentligen, är det sån stor grej? Spela i en kyrka för folk jag kan springa runt och skrika på eller fjanta framför i skolan(+andra öbor som jag i princip ser varje dag), det borde ju inte vara så farligt? Eller? Jag är ganska så bra på att oroa mig i onödan. Vi får helt enkelt hoppas att jag inte blir röd som en tomat och smidig som ett kylskåp när jag väl ska upp och spela.
Men, för att skriva om annat.
Idag fick jag tillbaka min skiva (Timo Räisänen - Love will turn you around) som jag lånat ut till Johan (Nolärare), som han dessutom varit så vänlig att laga (!), och fick låna en annan skiva av honom med The Mopeds, och jag kommer inte ihåg vad albumet hette nu men det kommer sen. Har lyssnat på skivan nästan två gånger nu, och det är bra skit! Faktiskt riktigt bra, han prickade nästan precis rätt där! (Som jag gjorde när jag skulle tipsa honom om And One, som han redan visste om och älskade, och som han blev myyycket impad av att jag kunde pricka så rätt! Stolt, stolt. Det är faktiskt så vår "byta-musiktips-med-varandra" kom till.)
Det är lite kul! Jag gillar våra lärare, och jag vet inte om jag sagt det tidigare och i såna fall hur många gånger, men det är sant.
Nu ska e kra äda.
Tjing.
Nervositet.
Tjingpling! Nu har jag bestämt mig, 99.9999999999...% säker i alla fall, på att jag ska uppträda påå julavslutningen på fredag.
09.00 i Styrsö kyrka kommer jag vara där och spela Girl laying down av Anna Ternheim. Jag är så jävla nervös. Kommer jag klara det eller kommer jag typ kollapsa (stavning?) på scen och skämma ut mig totalt?
Jag vet inte. Jag hoppas inte det.
Nu ska jag gå i alla fall. Ville bara meddela det.
Tjing!
Ye.
Idag har jag i stort sett inte gjort nånting, suttit vid datorn, spelat gitarr, sjungt, läst, fast nu såhär på kvällskvisten kom Niki min sköna hit, så det blev lite mysigt slut på dagen i alla fall! Vi kollade på en gammal hederlig barnfilm som vi har massa minnen till, Fågelkriget heter den, och sedan bakade vi en kaka och satte oss och kollade på The Simpsons movie. Hon gick precis, så nu är jag totally alone. Pappa sover hos faster i stan för han är på blues, och bröder är hos mor. Det är inte kul...
Hursomhelst så har jag hittat en artist, dock är hon inte ny eller något sånt, bara att jag upptäckt hennes talang först nu.
Anna Ternheim är det, mycket bra. Funderar tillochmed på att spela upp hennes "Feels like sand" på avslutningen på fredag, den eller "Carry me home" med Timo i pianoversion, eller någon annan som jag inte vet om än... Men sen får vi se om jag överhuvudtaget vågar. Osäkert...
Imorgon ska vi nog spela in min version på "Feels like sand" eller "Girl laying down" hos mor med bror, det kommer bli kul och spännande!
Nu ska jag försöka hitta på något att göra... Förutom att diska som jag egentligen måste...
Tjing!
